Igår somnade vår älskade lille katt Monster in. Han har bott i vår familj sen 1998 så just nu är det väldigt tungt. Igår var en hemsk dag, barnen bara grät och grät. Anders grät, jag grät. Vi var helt färdiga på kvällen och somnade av ren utmattning. Idag känns det lite bättre, men nu har Zombie börjat leta efter Monster och då känns det tungt igen. Som Alex sa: -Nu har jag gråtit så mycket så att tårarna är slut, men jag fortsätter att gråta i hjärnan istället. Innan han somnade sa han: -Monster var mitt hjärta, men nu är mitt hjärta sönder :-(
9 kommentarer:
Så mycket kärlek man kan känna.
Då måste tårar få rinna........
Kram, kram
Känner så med er...
Alltid det där hemska, svåra.
Kram på er!
Fina fina Monster, vila i frid! På bilden är han slående lik vår Balthazar, som dock är lite rundare om magen. Jag förstår verkligen er saknad, en kär familjemedlem är borta :(
Stor KRAM till er, tänker på er!!! <3
Det är helt obegripligt allt man känner när detta händer. Vet precis! Mitt lilla allt var också född -98.
Jag känner med er!
/Emelie
Usch!!! Nu gick mitt hjärta sönder också! :O(((
Jag är rädd för den dagen då det händer mig! Vad Monster var en fin kisse!! Jättefin! Och så härligt att han fick bo hela sitt liv hos er där han var älskad och omhändertagen!!
Kram på er!!
Åh, sitter här och tittar på dina underbara bröllopsbilder och så hittar jag det här. Jag är ledsen för din skull, jag vet hur det känns. Man är så ledsen i början att man knappt kan andas.
När man katt fick somna in och kompisen som var kvar började skrika efter sin kompis bestämde vi oss för att skaffa en liten kattunge och det visade sig vara väldigt bra både mot sorg och som kattsällskap.
Kram!
Skicka en kommentar