Just det, vem är jag. Mikaela Rudhner heter jag, född 1973, gift med Anders, har två skitsöta barn som heter Timothy och Alex som är födda 02 och 05, en katt som heter Zombie (Alex döpte honom).
Jag har fotograferat så länge jag kan minnas. Min farfar filmade väldigt mycket och min pappa hade alltid kameran med sig så det ligger väl i blodet.(farfar Arvid har fotograferat farmor Britt. Fina va?)
På mina första fotografier som jag tog i 4-års åldern så ser man hästhovar. Jag skulle nämligen fota hästar, men knappen på instamatickameran var ju så jäkla trög att jag fick luta kameran mot knäna för att orka trycka av och då blir det som det blir.
Sen dess har jag lärt mig lite mer. 1996 kom jag in på Fotolinjen på Gotlandsläns Folkhögskola i Hemse. Där lärde jag mig alla grunder och spenderade ett år i mörkret i mörkrummet. I klassen gick även en väldigt cool skateboardåkare från Göteborg med högt hår, han med håret sa vi innan vi visste att han hette Anders Rudhner.
Honom tog jag med mig från Gotland till Stockholm, där Anders blev fotoassistent och jag gick en fortsättningsutbildning på Fotoskolan GFU i Midsommarkransen.
(så här såg Anders och jag ut när vi gick på Gotland)
1998 sökte jag till Högskolan för Fotografi och film och kom in, så då hamnade vi i Göteborg och jag gick Fotohögskolan i 3 år. Den dagen 2001 då det var dags att ta examen (alltså STOR STOR fest) så fick jag istället för fest ta ett test, jag var gravid med Timothy. Fantastiskt. Han kom i februari efter 36 timmar på förlossningen, hans bror kom i januari tre år senare på 36 minuter, men så finns det inte heller någon som helst likhet mellan bröderna Rudhner.
(Bröderna Rudhner, helt olika)
Okej, man kanske kan se vissa likheter.
Hmmm, är det något mer ni behöver veta. Tror inte det. Jag älskar att fotografera, men det vet ni redan. Älskar skräckfilm, men är väldigt mörkrädd=dålig kombo.
Älskar sushi och älskar att laga mat. Alex tycker att jag har för många kokböcker och han skäller på mig varje gång jag köper en ny.
Älskar rap och hiphop, ju fulare ord desto bättre.
Älskar att vara på Bohus-Malmön där vi har sommarhus. Särskilt vår och höst när det är tyst och öde.
Hatar människor som inte lyssnar, som avbryter när andra pratar bara för att få prata om sig själva. Blä!
Hatar att flyga, men gör det om jag måste. Var med i en flygolycka som liten och det har nog satt sina spår.
Jag älskar mer än jag hatar, bra där.
Hmmm...upptäckte att mina barn och min man visst åldrats sedan jag la in bilder sist. Nu ser de mer ut ungefär så här. Jag åldras inte, så jag ser fortfarande ut som ovan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar