Bohus-MalmönLoppet

Igår så var det dags för Bohus-Malmön loppet och Timothy var såklart superladdad. Han skulle springa. Så vi anmälde honom och ha ställde sig med de övriga barnen (massor av kids).

Och så drog de iväg och som de sprang, har aldrig sett folk springa så snabbt och alla runt omkring sa att med den där farten så kommer de aldrig orka springa hela rundan och jag började nästan gråta för jag tänkte på hur ledsen han skulle bli när han insåg att han inte orkade haka på 10-åringarna, men tada.....han var lite envisare än vad jag trodde....först kom en liten klunga på en del stora killar och sen så blev det en lucka på nån minut och sen bakom krönet så kommer en svettig liten kille i rosa tröja och kutar för allt vad han är värd och alla skrek och tjoade.

Han var så nöjd med sig själv att han fixade det. Vi hade sagt till honom att om man inte orkar så kan man gå i mål, men det existerade liksom inte i hans värld. Och han var så nöjd när han stod i mål och såg alla andra stora killar och tjejer som kom i mål efter honom. Så sa han: Jag kände på slutet att det blev riktigt jobbigt, att jag nog inte orkar mer, men då tänkte jag Kör hårt!