Nu har det gått en vecka sen min lilla farmor somnade in. Jag saknar henne så mycket att det värker i kroppen. Lilla farmor som har lärt mig så mycket och som jag spenderat så mycket tid med. Min mamma började jobba när jag var några månader och från den dagen så var jag hos farmor. Inget dagis för mig, bara gosiga glada farmor, Hela mina sommarlov var jag hos farmor och farfar i Krokmyra, mitt ute i skogen. Farmor och jag plockade blåbär och smultron till frukost och svamp till kvällsmat. Hon var alltid glad och aldrig arg. Jag tänker ibland på alla oss barnbarn, att hon orkade med oss alla, för ibland så var vi där allihop på sommarlovet, men aldrig att hon var trött eller arg. Varje jul spenderades uppe hos farmor. Och nu hade hon så många goa barnbarnsbarn som hon älskade över allt annat. Jag är så glad över att mina pojkar fått träffa henne så mycket och att de såg henne som en farmor lika mycket som jag gjorde. Vi har gråtit så mycket här hemma och ändå finns det fortfarande tårar kvar. Men det finns också så många fina minnen att hjärtat svämmar över. Sov gott lilla farmor ♥ Och nu säger jag som min kusin Natalie sa.
Lilla farmor hälsa farfar. Men du, om han ber dig att dra i hans tumme - gör det inte! Den lätta har man ju gått på alldeles för många gånger.
